1871-1935 Granville attended the Berkeley School for the Deaf (later the California School for the Deaf) from 1879 to 1890 where his artistic talents were recognized and encouraged. There his teacher Theophilus d'Estrella taught him painting, drawing and pantomime. When he graduated from CSD, Redmond enrolled at another CSD: the California School of Design in San Francisco, where he worked for three years with teachers such as Arthur Matthews and Amedee Joullion. He famously won the W. E. Brown Medal of Excellence. He associated with many other artists, including Gottardo Piazzoni and Giuseppe Cadenasso. Piazzoni learned American Sign Language and he and Redmond were lifelong friends. They lived together in Parkfield, California, and Tiburon. 1893 saw Redmond win a scholarship from California School of the Deaf and from the School of Design, which made it possible for him to study in Paris at the Academie Julian under teachers Jean-Paul Laurens and Benjamin Constant. At the Academie Julian, he roomed with sculptor Douglas Tilden, famous deaf sculptor and another graduate of the California School for the Deaf. In 1895 in Paris his painting Matin d'Hiver, was accepted for the Paris Salon.  Related Paintings of Granville Redmond :. | Trees by a Meadow Stream | Flowers Under the Oaks | Sailboats on calm seas | Flowers Under the Oaks | California Oaks |
Related Artists:
Melchers, Gari Julius
American Painter, 1860-1932
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
Lev Feliksovich Lagorio
(Russian: 1828-1905) was a Russian painter, known for his paintings of seascapes. Lagorio was born in Feodosia, Crimea (now Ukraine) and later studied in the Imperial Academy of Arts in Saint Petersburg. His teachers were Maxim Vorobiev and B. P. Villeval'de. While he lived in Feodosia, he was influenced by the painter Ivan Aivazovsky. In 1845 Lagorio went on a sea voyage on the warship Groziashchy to study the arrangement of the ship. Lagorio spent eight years in Italy. The paintings he created there brought him to the status of professor on his return home to Russia. In his later years, he painted the coastal views of Finland and Norway. He also painted motives of the Russian-Turkish war.